En heldag hos Prins Eugen
Spenderade (nästan) hela dagen på Waldermarsudde. Började med vernissagen av Erik Olson- utställningen. 150 tavlor ställs ut av Halmstadgruppsmedlemmen. I år är det 110 år sedan han föddes.
Utställningen är abstrakt men lätt att ta till sig både för experter och amatörer.
Det är som att gå igenom 1900-talets moderna konsthistoria, med bauhaus, abstrakt, kubism, surrealism och lite expressionism.
Jag fick också lyssna på överintendenten som presenterade utställningen, Göran Söderlund förste intendent, Beate Sydhoff konstvetare och författare och sist men inte minst talade Viveka Bosson, Erik Olsons dotter. Hon uppmanade oss att känna konsten med våra sinnen.
Jag tycker om surrealismen på utställningar den är lätt att ta till sig, det är drömskt och färgsprakande, men jag skulle inte ha det på väggen hemma.
Sen gick jag ned till galleriet och såg Carl Fredrik Hill- utställningen. Det börjar med klassiska, melankoliska, landskapsmålningar, men desto länge in i galleriet du kommer desto mörkare blir tavlorna.
1877 och 78 blev Hill inlagd på sjukhus, i Frankrike där han bodde, för psykiska problem här blir bilderna mycket mörka. Han kommer hem till Sverige och faller djupare in i sin schizofreni och hans tavlor ändrar karaktär helt.
Tyvärr kan hans karaktäristiska slarviga penseldrag störa mig lite ibland under utställningen.
Det är en spännande utställning där man i slutändan står inne i det innersta rummet av såväl galleriet som Hills schizofrena medvetande.
Sen strosade jag lite i utställningsvåningen och tittade på Anders Sandströms fina djurskulpturer i Brons.
