The Next Best Thing

Hade långtgående planer för ikväll med hemmapysslande och uppdateringar om second hand fynd.

Så brände jag pekfingret, långfingret och ringfingret när jag (av misstag) tog i en ugnsform precis uttagen från ugnen utan grytlapp. Har jätte jätte ont!

Hyrde tre filmer förra lördagen. The funeral party, trodde att det skulle vara en rolig feelgood. Det var en dålig hollywood snyftare.

Rabbit hole och Blue valentine jätte bra. Handlar om olika destruktiva förhållanden. Blue valentine var mer oborstad, ruffig med bra känsloladdade foton. Medans Rabbit hole var mer amerikans överklass, slipad men illustrerade ångestframkallande bra hur det bubblade under ytan. Det är så konstigt hur mycket Nicole Kidman kan ändra sitt utseende från film till film.

Jag lämnade tillbaka filmerna i söndags, en dag försent. Idag, måndag, får jag ett sms att filmerna inte är inlämnade. Jag tänker "ok, de kanske inte har hunnit registrera dem än?". Jag går dit. Jag erkänner min synd, de var en dag försenade. De säger att blue valentine saknas. Jag dementerar snällt och oroligt, "nej jag minns att jag lämnade in alla tre."

Jag går hem orolig, går till kursen har kvar en fjärran dålig magkänsla och tittar konstant på mobilen. Tjejen hos filmbutiken sa att hon skulle ringa om hon hittade den. Hon ringer inte.

Jag går dit efter kursen, de har såklart hittat den.

Jag oroar mig för allt. Jag säger "åh vad bra, vill inte att ni ska tro att jag är en tjuv".

Så mycket bryr jag mig alltså om vad andra människor tycker om mig?

Suck!

Jag vet det. En text kan alltid bli bättre. Ingen kan aldrig skriva den perfekta texten.

Jag gör nästan alltid samma fel. Jag är inte alls bra på grammatik, eller stavning. Jag anser mig inte särskilt bra på att skriva, men om jag en dag blir bra på att skriva, hur vet jag då det?

Jag kan arbeta med en text i en evighet men det blir ändå massor med fel. Jag tycker inte synd om mig själv, för jag kommer att försöka igen. Med det omöjliga, göra alla nöjda.

Det är bara en tanke. Att en text finns i miljarder versioner.

Har haft en heldag ute i skogen. Uppdraget var kantareller och det blev det också. Till en början var det svårt att se dem men sen tränade jag mitt kantarellöga och vi plockade en hel korg!

Jag försökte njuta av tystnaden men sen har jag mycket bra att säga så det blev svårt. Enda gången jag var tyst var i bilen tillbaka hem, då var jag trött. Jag blir trött av för mycket frisk luft. Känns skönt att vara tillbaka i stan och återfå lite förorenad energirik luft =)

 

Ibland fick jag dåligt samvete att jag plockade svamparna. De står ju tillsammans med sina familjer, så fint, i den fina skogen. Kände mig lite ond. Björn sa att det var bra att vi plockade dem annars skulle de bara ruttna. Då accepterade jag det svaret för att jag ville plocka. Nu i efterhand tänker jag att det är deras naturliga död. De växer, skaffar sig familjer, och dör tillsammans, ruttnar i skogen. Inte hälsosamt blödig!

Grillade korv och fikade på wienerbröd efteråt.

När jag kom hem blev det en stuvning med bacon på surdegsbröd. Resten förvällde jag. 

En riktigt bra dag med andra ord.

---